Här har ni något att skratta åt om ni känner er lite trista såhär en måndag!
Vi blev väckta klockan sex av att ett stycke dampkatt (våran Pippin, alltså), hoppade upp efter dörrhantaget till sovrummet. Eftersom han hade "slutat" med de dumheterna en vecka tidigare hade vi inte kvar botemedlet - den högljudda dammsugaren - kvar i rummet. Vi stod ut nästan ända till sju, då gick jag upp för att mata katter. Ute i köket: surprise surprise! Kattkiss under spisen! Åh vad roligt! Efter att ha torkat kiss och matat odjuren gick jag ut på den sedvanliga entimmes promenaden. Nu är det så mycket pollen ute att min kondis är puts väck. Flåsade som en gravid noshörning hela vägen. Måste ha varit en vacker syn!
Väl hemma var blandaren i duschen allt annat än pålitlig: varmt, kallt, varmt, kallt, osv... Fick på mig kläder, käkade frukost... precis när jag ska gå ramlar en knapp ur blusen. Syr i knappen medan jag har blusen på mig, orkade inte klä av mig en gång till. Väl på spårvagnen blir jag störd av den tjockaste whitetrashfjortis som någonsin klämt sig in i ett par zebrarandiga leggings i storlek 36. När jag kliver av vagnen står en alkistant och kaskadspyr öl, över trottoaren, ett träd och sig själv. Inte över mig iaf, tack och lov, tänker jag och går vidare upp mot biblioteket och dagens studier.
Efter ca två timmar är jag nästan klar med del ett av dagsverket. Då kommer det in en gubbe med sin vårdare... Gubben sitter sedan oavbrutet och säger "öh öh öh öh" varvat med mycket höga luftpustar och annat stånk och stön. Efter en sisådär 20 minuter ger jag upp tanken på att ens fortsätta med del två, packar ihop och åker hem.
Tack och lov har jag lyckats ta mig hela vägen hem, äta lunch och göra en kanna kaffe utan vidare fadäser (fast å andra sidan har jag i skrivande stund en ljusblå blus och kaffe i handen...). Nu är klockan halv två och om en stund kommer Emelie, vi får väl se vad som går åt pipan då!
