Sex and the City outfit week! Tisdagens bidrag!

Idag är jag inspirerad av en klassisk lite småsnobbig Charlotte-look. Temat tänker jag mig är ljusa tyger i form av skjorta eller blus på överkroppen, klassisk tweedkjol på underkroppen. Väldigt kvinnligt, enkelt, men effektfullt.

Sex and the City outfit week! Måndagens bidrag!

Jag fick en idé - den här veckan ska mina kläder inspireras av olika outfits från SATC! Ingen särskild anledning, bara för att det är kul, och för att jag har inspirerats så mycket av fantastiska stylisten Patricia Field som är den som skapat de här stilarna. Tanken är självklart inte att kopiera kläderna rakt av, utan att plocka idéerna och sätta min egen personliga prägel på dem.

Ni får gärna hänga på och göra samma sak - extra kul blir det om fler visar upp bilder på hur ni tänkt :) En liten utmaning!

Jag börjar veckan med en casual kombo, inspirerad av Carrie: mjuk kjol, enkel t-shirt och kavaj.

Supersnabbt sydd klänning! (Och jag visar hur man gör!)

Jag fyndade ett snyggt mönstrat stretchtyg på Emmaus nyligen. I torsdags kväll bestämde jag mig för att göra den absolut enklaste sortens klänning av det.

För att vara till både inspiration och nytta ska jag visa och beskriva hur man gör! Man kan bli klar på en kväll, även om man inte är van vid att sy! :)

Man börjar med sitt tygstycke. Många gånger när man köper tyg så finns de i 90 eller 140 cm bredd (eller något åt det hållet. Till den här ska det vara ett lite bredare tyg, så minst 120, max 150 till en klänning som ska sitta löst. Vill man ha ett tajt fodral ska man istället använda ett tyg eller klippa det så att det bara är 5-10 cm bredare än vad man själv är när man mäter runt om sitt bredaste ställe, (vilket brukar vara rumpan eller tuttarna, förstås). Längden på tyget, den längd som klipps i butiken, beror på hur lång du vill ha klänningen. Mät dig från mitt på axeln och ner till där den ska sluta, och lägg till sisådär 20 cm (de försvinner när du syr ihop och fållar!) Du ska ha en stor fyrkant framför dig. Min fyrkant är vikt, det är för att jag ska klippa bort överflödig längd.  

 Det första som ska sys ihop är sidorna. Glöm inte att lägga ihop tyget med framsidorna mot varandra så att du bara syr på insidan. Lämna en glipa på bägge sidor uppåt mot axlarna, de ska bli ärmhål. Mät på en tröja eller topp du gillar hur djupt ner gliporna ska gå. (Eller mät på dig själv när du kollar dig i spegeln, man ser var det blir lagom stort...)

 Nästa steg blir att klippa ut en urringning. Jag ville ha en bred, djup och lös, så jag mätte avståndet mellan längst ut på mina axlar, och sedan hur långt ner den skulle gå. Även här kan man enkelt bara mäta och rita av en topp eller klänning man redan har som passar bra. Det är viktigt att mäta ut mitten på klänningen och rita urringningen därifrån så den blir symmetrisk.

 Efter att allt är klippt så syr man ihop axelsömmarna. När man har gjort det så är det inte mycket kvar! Om man vill så kan man fålla, sy upp kanterna direkt i tyget, annars kan man klippa tygremsor som man viker runt kanterna och syr fast. (Eller så köper man färdiga snedband, som man kan bandkanta med, det är enkelt och bra, och man slipper sitta och pilla med att vika remsorna...) Jag valde att ta ett vitt tyg som blir lite kontrast mot allt det mönstrade. Om man vill göra så, så mäter man så bitarna är lika långa som hela ärmhålen och hela urringningen.

 Tyvärr har jag ingen bild på hur man viker in remsorna (för det är lite knepigt, och inget man släpper med ena handen för att fota). Men det man ska göra är att vika in remsornas kanter mot mitten,och sedan vika remsan över den klippta kanten på tyget. Mitten på remsan ska alltså ligga mot kanten, och remsan ska omsluta tyget. När man syr blir det, i fråga om tyglager, remsa - tyg - remsa. (Hoppas det inte låter helt obegripligt...) Har man köpt snedband så är de färdigvikta, och man behöver bara göra det sista steget, att vika dem runt kanten på tyget. Såhär ser det ut när det är klart. Man bör kunna klicka på bilden och se den i ännu större format och se lite bättre hur jag gjort...

När det är klart är det enda som är kvar att göra nederkanten, så att klänningen blir så lång som du vill! Det kan vara lite svårt att mäta, helfigursspegel eller kompis är bra att ha. sätt en liten nål i kanten på den längd du vill ha, klipp och fålla.

Som sista detalj så gjorde jag ett bälte i samma tyg - men det är överkurs. Det går precis lika bra med vilket bälte som helst, och då är klänningen klar! Man behöver inte sy in någon midja, det jobbet gör bältet! Såhär blev min klänning, lös, lätt, luftig och enkel att variera! :)

Om ni undrar över något (hm, typ remsorna, ehe) så fråga bara. Och jag kan ta fler/nya bilder om man vill se någon detalj!

Dagens klädval

Såhär vill jag se ut i sommar!

Dagens outfit!

Jepp, jag är huvudlösa damen på bild nummer två. Men jag var så morgontrött så jag såg ut som en junkie på bilden, kändes bättre att inte visa er det, haha!

Vad vi fick med oss från gratisloppisen!

Förra veckan var det gratisloppis... Vi gick dit med en påse grejer och kom hem med tre. Hade inte älsklingen börjat se väldigt trött ut så hade jag säkert plockat på mig ännu mer. Här är bilderna på våra fynd!

Inte dåligt - och helt gratis!!!

Promenad på berget ovanför Slätta Damm

 

Halt men vackert! Alla bilderna är tagna med min mobilkamera, så kvaliteten är inte den bästa (men rätt bra ändå!)

The Facebook Friends Fuckup

Ok, så jag gjorde någonting jag inte borde ha gjort. Jag hade långtråkigt, så... jag bläddrade igenom min lista på "föreslagna vänner" eller "folk du kanske känner" eller vad den nu heter. Och hamnade i världens grubblerier.

Hur många känner man egentligen på den där listan? Hur många har man träffat? Eller ens hört talas om? Man upptäcker att det finns personer som man har femton så kallade vänner gemensamt med, men som man aldrig sett i sitt liv. Man upptäcker att folk från helt skilda delar av ens gemenskapskrets känner samma personer. Man upptäcker ett ex man verkligen inte vill ha i sin lista. Vilka är alla de här människorna, hur känner alla varandra? Hur kommer det sig att man känner igen folk man har två gemensamma bekanta med, men inte en som man "känner" via arton andra? Drar man det ett par led så känner man ju varenda människa på den här planeten! Är det inte jäkligt larvigt?

Så börjar man tänka. Hur många av de "vänner" jag har på min lista känner jag egentligen? Hur många träffar jag, ens en gång om året? Borde man rensa i sina listor? Och i så fall, hur då? Förut var det status att ha så många vänner som möjligt på sin fb. Är det verkligen något att sträva efter? "Hej jag heter Ewa och har tvåhundra vänner på fejan, men i verkligheten har jag egentligen bara tio"? Bör man göra som med en garderobsrensning - den här har jag inte använt på två år, nu får den gå? Eller ska man tänka att den som spar han har, och fortsätta lägga så kallade vänner på hög. Folk man träffat en gång på en fest - "lägg till mej på fejan så kan vi ta en fika nån gång" säger man... Jo tjena. Men det kanske blir en tillgång i ett framtida arbetsliv, vad vet jag.

Oavsett vilket så kommer man inte ifrån att det kanske var lättare att faktiskt umgås på riktigt förr, då det handlade om en telefonbok, ett hemnummer, bestämda träffar, fikor och middagar. När man lade tid på att träffa sina vänner en stund istället för att bara uppdatera sin status så att alla man träffat de senaste åren får veta vad man ska äta till middag framför datorn ikväll...

Reseplaner och lite annat...

Jag har varit helt jättesämst på att uppdatera bloggen, och jag får ta och skylla det hela på min kandidatuppsats. Det har gått åt så mycket tankeenergi och kreativitet till att få den i ordning så det har helt enkelt inte funnits ett uns kvar att lägga på bloggandet. Som tur är så är den mycket snart klar! Idag har vi finslipat på dispositionen, imorgon ska vi snygga till slutsatserna... sen är den klar! :D

Så, på torsdag morgon åker jag och min älskling på solsemester! Till Egypten! Jag har sett fram emot en solsemester ända sen sommaren tog slut, och när skulle det passa bättre än som en belöning mitt i mörkaste tristaste januari, när man är klar med ett riktigt hästjobb!? I sammanhanget kanske ska tilläggas att jag har drömt om att åka till Egypten sen jag var... vet inte, åtta-nio kanske, och lånade varenda bok som fanns att läsa om pyramider, hieroglyfer och allt åt det hållet som överhuvudtaget gick att hitta på det lokala biblioteket!

I brist på några coola outfitbilder som jag själv tagit så bjuder jag istället på vad jag ska ha som inspiration när jag packar väskan inför resan... Kanske inte helt osökt så inspireras jag av... Kläderna från Sex and The City 2!

Alla bilder via google

Lite om julen som var...

Det här året blev jul och nyår, trots den långa ledigheten, lite av ett antiklimax. Det var väldigt mycket dålig tajming, trötta människor, familj som jobbar när man själv är ledig, och till råga på allt en riktigt massiv hals-lung-infektion som kom som ett brev på posten så fort det blev mellandagar och tid till att träffa vänner. Trist, eftersom det var så många jag ville träffa som jag inte hann träffa, och flera som jag hann träffa men som jag var så trött när jag träffade att det ändå inte blev helt bra...

Det känns så himla tomt och konstigt att komma tillbaka hem till fel sida, den andra sidan, av landet, när man inte riktigt är klar. Även om det var skönt att komma hem och bli frisk. Det är tur att jag har min fina sambo i alla fall, annars hade det kännts mer än lovligt tråkigt.

Det blev inte fullt så mycket roliga och fina bilder som jag hade räknat med heller, bland annat så blev det inte precis något luftande av den vackra nyårsklänningen jag hade sytt. (Nyårsafton spenderades istället halvt död i en soffa kollandes på animal planet... så kan man ju också göra :P) Så istället för en kavalkad av snygga outfitbilder... så får ni de här. Håll till godo.